Hadith: ”Bland det jag fruktar för er efter mig är hur förförande och ljuvligt det jordiska livet kan framstå och hur det kommer att bli tillgänglig för er.”

عَنْ أَبٍي سَعِيدٍ الخُدْرِيَّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ:
أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ جَلَسَ ذَاتَ يَوْمٍ عَلَى المِنْبَرِ وَجَلَسْنَا حَوْلَهُ، فَقَالَ: «إِنِّي مِمَّا أَخَافُ عَلَيْكُمْ مِنْ بَعْدِي، مَا يُفْتَحُ عَلَيْكُمْ مِنْ زَهْرَةِ الدُّنْيَا وَزِينَتِهَا» فَقَالَ رَجُلٌ: يَا رَسُولَ اللَّهِ، أَوَيَأْتِي الخَيْرُ بِالشَّرِّ؟ فَسَكَتَ النَّبِيُّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ، فَقِيلَ لَهُ: مَا شَأْنُكَ؟ تُكَلِّمُ النَّبِيَّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَلاَ يُكَلِّمُكَ؟ فَرَأَيْنَا أَنَّهُ يُنْزَلُ عَلَيْهِ؟ قَالَ: فَمَسَحَ عَنْهُ الرُّحَضَاءَ، فَقَالَ: «أَيْنَ السَّائِلُ؟» وَكَأَنَّهُ حَمِدَهُ، فَقَالَ: «إِنَّهُ لاَ يَأْتِي الخَيْرُ بِالشَّرِّ، وَإِنَّ مِمَّا يُنْبِتُ الرَّبِيعُ يَقْتُلُ أَوْ يُلِمُّ، إِلَّا آكِلَةَ الخَضْرَاءِ، أَكَلَتْ حَتَّى إِذَا امْتَدَّتْ خَاصِرَتَاهَا اسْتَقْبَلَتْ عَيْنَ الشَّمْسِ، فَثَلَطَتْ وَبَالَتْ، وَرَتَعَتْ، وَإِنَّ هَذَا المَالَ خَضِرَةٌ حُلْوَةٌ، فَنِعْمَ صَاحِبُ المُسْلِمِ مَا أَعْطَى مِنْهُ المِسْكِينَ وَاليَتِيمَ وَابْنَ السَّبِيلِ - أَوْ كَمَا قَالَ النَّبِيُّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ - وَإِنَّهُ مَنْ يَأْخُذُهُ بِغَيْرِ حَقِّهِ، كَالَّذِي يَأْكُلُ وَلاَ يَشْبَعُ، وَيَكُونُ شَهِيدًا عَلَيْهِ يَوْمَ القِيَامَةِ».
[صحيح] - [متفق عليه] - [صحيح البخاري: 1465]

Abu Sa'id al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) berättade att
profeten ﷺ satte sig en dag på predikstolen, och vi satt samlade omkring honom. Han sa: ”Bland det jag fruktar för er efter mig är hur förförande och ljuvligt det jordiska livet kan framstå och hur det kommer att bli tillgänglig för er.” Då sa en man: "Allahs sändebud! Kommer det goda med något ont?” Profeten ﷺ teg. Folk sa till honom: ”Vad är det med dig? Du talar till profeten ﷺ men han svarar dig inte?” Vi förstod att att han fick en uppenbarelse. Sedan torkade han svetten från sin panna och sa: ”Var är den som frågade?” Det verkade som att profeten ﷺ berömde honom, och han sa: ”Det goda föder inte ondska. Men vissa växter som växer under våren kan döda eller nästan döda, förutom de djur som äter med måtta – de äter tills sidorna sväller, vänder sig mot solen, uträttar sina behov, och återgår därefter till att beta. Pengar är verkligen grönt och sött. Det är en god följeslagare för den muslim som använder det rätt genom att ge av det till den behövande, den föräldralöse och den nödställde resenären – eller som profeten ﷺ sa –. Men den som tar det utan rätt liknas vid någon som äter utan att någonsin bli mätt. Och de kommer att vittna mot honom på domedagen.”
[Autentisk] - [Al-Bukhari och Muslim] - [Sahih al-Bukhari - 1465]

Förklaring

Profeten ﷺ satte sig en dag på predikstolen och talade till sina följeslagare och sa:
Att det jag fruktar mest och känner störst oro för när det gäller er efter jag gått bort, är det som ni kommer att ta del av från jordens välsignelser och det jordiska livets prakt, prydnad och lyx – det består av olika slags tillgångar, kläder, grödor och annat som människor brukar skryta över för dess prakt, trots att dess varaktighet är kort.
Då sa en man att världslig prakt är en välsignelse från Allah – kan en sådan välsignelse verkligen förvandlas till en förbannelse och ett straff?
Folk klandrade den som ställt frågan, och när de såg att profeten ﷺ förblev tyst trodde de att han hade gjort honom arg.
Då visade det sig att profeten ﷺ fick uppenbarelse, och han började torka svetten från sin panna och sa: "Var är den som ställde frågan?"
Han svarade: "Här är jag."
Då prisade profeten ﷺ Allah, lovordade honom, och nämnde att det sanna goda medför endast gott. Men denna prakt är inte ren godhet, eftersom den leder till prövning, rivalitet och distraktion från fullständigt fokus på det kommande livet. Sedan framställde han en liknelse och sa att vårens växtlighet är en slags gröda som tilltalar boskapen så mycket att den kan döda dem av överätning, eller nästan döda dem, förutom de djur som äter från grödorna tills båda sidorna av magen är utspända, sedan vänder de sig mot solen, uträttar sina behov, sedan höjer de vad som finns i sin vom, tuggar det och sväljer det igen, och fortsätter därefter att äta.
Så är denna rikedom – som en grön, söt planta – den kan döda eller nästan döda om det blir för mycket. Men om man begränsar sig till det lilla som behovet kräver och som är tillräckligt, från en tillåten källa – då skadar det inte. Och den är en god följeslagare för den muslim som ger från den till den fattige, den föräldralöse och den nödställde resenären. Men den som tar den utan rätt är som den som äter utan att någonsin bli mätt – och den kommer att vittna mot honom på domedagen.

Vad vi kan lära oss från hadithen

1. Imam al-Nawawi sa: "Hadithen visar att pengar är en dygd för den som tar dem med rätt och använder dem i goda ändamål."
2. Profeten ﷺ berättar om hur hans samfund kommer att få ta del av världens lyx och dess prövningar.
3. Det var en del av profetens ﷺ vägledning att framställa liknelser för att klargöra sitt budskap.
4. Hadithen uppmanar till att ge allmosa och använda pengar till goda ändamål, samt varnar för att hålla tillbaka och snåla.
5. När han sa: "Det sanna goda medför endast gott" lär vi oss att även riklig försörjning är en del av det goda – men det kan vara en form av ondska, genom att hålla tillbaka och snåla gentemot dem som har rätt till det, eller genom att spendera det på otillåtna sätt. Och att allt som Allah har bestämt att det är gott, kan inte vara ont – och tvärtom. Men det man fruktar är att den som fått del av egendomar använder det på ett sätt som leder till ondska.
6. Var inte förhastad med att svara om saken kräver eftertanke.
7. Al-Tibi sa: "Det finns fyra grupper av människor:
8. 1. Den som frossande äter i överflöd tills hans revben sväller och inte slutar upp kommer att dö tidigt.
9. 2. Den som gör likadant men försöker bli av med skadan efter att den blivit för allvarlig, så kommer den att överrumpla honom och därefter förgöra honom.
10. 3. Den som gör likadant men snabbt försöker bli av med det skadliga och lyckas smälta det och blir räddad.
11. 4. Den som inte äter i överflöd eller med begär, utan nöjer sig med att stilla sin hunger och hålla sig vid liv.
12. Den första är som den otrogne. Den andra är som syndaren som försummar ånger tills det är för sent. Den tredje är som den som ibland syndar, men som snabbt ångrar sig och får sin ånger accepterad. Den fjärde är som den som avhåller sig från det världsliga och som längtar efter det kommande livet.
13. Ibn al-Munir sa: "Denna Hadith innehåller många vackra liknelser:
14. 1. Liknelsen mellan pengar och växande gröda.
15. 2. Liknelsen mellan den som ivrigt söker rikedomar och boskap som ivrigt betar.
16. 3. Liknelsen mellan att samla pengar och frosseri.
17. 4. Liknelsen mellan att snåla med pengar – trots dess höga värde i människors ögon – och djurets avföring, vilket antyder att det är förkastligt enligt religionen.
18. 5. Liknelsen mellan den som avstår från att tjäna pengar och får som lägger sig mot solen, vilket är ett tillstånd av ro.
19. 6. Liknelsen mellan den girige som dör utan att skydda sig och ett djur som inte försvarar sig från självåsamkad skada.
20. 7. Liknelsen mellan pengar och en vän som man fruktar att den kan bli en fiende, eftersom pengar är något förvaras eftersom man tycker om det, men det kan leda till att de hålls tillbaka från dess rättmätiga ägare, vilket leder till att man straffas.
21. 8. Liknelsen mellan den som tar pengar utan rätt och den som äter utan att bli mätt.
22. Al-Sindi sa: "Det finns två krav för att pengarna ska vara till nytta: 1. Att de förvärvas på rätt sätt.
23. 2. Att de används på rätt sätt.
24. Om något av detta saknas blir de till skada. Och det kan även sägas: Det finns ett samband mellan dessa två – man får inte framgång i att använda pengar på rätt sätt om man inte har förvärvat dem rätt