عَنْ أَبي هُرَيْرَةَ رضي الله عنه قَالَ: قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ:
«مَا مِنْ صَاحِبِ ذَهَبٍ وَلَا فِضَّةٍ، لَا يُؤَدِّي مِنْهَا حَقَّهَا، إِلَّا إِذَا كَانَ يَوْمُ الْقِيَامَةِ، صُفِّحَتْ لَهُ صَفَائِحُ مِنْ نَارٍ، فَأُحْمِيَ عَلَيْهَا فِي نَارِ جَهَنَّمَ، فَيُكْوَى بِهَا جَنْبُهُ وَجَبِينُهُ وَظَهْرُهُ، كُلَّمَا بَرَدَتْ أُعِيدَتْ لَهُ، فِي يَوْمٍ كَانَ مِقْدَارُهُ خَمْسِينَ أَلْفَ سَنَةٍ، حَتَّى يُقْضَى بَيْنَ الْعِبَادِ، فَيَرَى سَبِيلَهُ، إِمَّا إِلَى الْجَنَّةِ، وَإِمَّا إِلَى النَّارِ»
قِيلَ: يَا رَسُولَ اللهِ، فَالْإِبِلُ؟ قَالَ: «وَلَا صَاحِبُ إِبِلٍ لَا يُؤَدِّي مِنْهَا حَقَّهَا، وَمِنْ حَقِّهَا حَلَبُهَا يَوْمَ وِرْدِهَا، إِلَّا إِذَا كَانَ يَوْمُ الْقِيَامَةِ، بُطِحَ لَهَا بِقَاعٍ قَرْقَرٍ، أَوْفَرَ مَا كَانَتْ، لَا يَفْقِدُ مِنْهَا فَصِيلًا وَاحِدًا، تَطَؤُهُ بِأَخْفَافِهَا وَتَعَضُّهُ بِأَفْوَاهِهَا، كُلَّمَا مَرَّ عَلَيْهِ أُولَاهَا رُدَّ عَلَيْهِ أُخْرَاهَا، فِي يَوْمٍ كَانَ مِقْدَارُهُ خَمْسِينَ أَلْفَ سَنَةٍ، حَتَّى يُقْضَى بَيْنَ الْعِبَادِ، فَيَرَى سَبِيلَهُ إِمَّا إِلَى الْجَنَّةِ، وَإِمَّا إِلَى النَّارِ»
قِيلَ: يَا رَسُولَ اللهِ، فَالْبَقَرُ وَالْغَنَمُ؟ قَالَ: «وَلَا صَاحِبُ بَقَرٍ، وَلَا غَنَمٍ، لَا يُؤَدِّي مِنْهَا حَقَّهَا، إِلَّا إِذَا كَانَ يَوْمُ الْقِيَامَةِ بُطِحَ لَهَا بِقَاعٍ قَرْقَرٍ، لَا يَفْقِدُ مِنْهَا شَيْئًا، لَيْسَ فِيهَا عَقْصَاءُ، وَلَا جَلْحَاءُ، وَلَا عَضْبَاءُ تَنْطَحُهُ بِقُرُونِهَا وَتَطَؤُهُ بِأَظْلَافِهَا، كُلَّمَا مَرَّ عَلَيْهِ أُولَاهَا رُدَّ عَلَيْهِ أُخْرَاهَا، فِي يَوْمٍ كَانَ مِقْدَارُهُ خَمْسِينَ أَلْفَ سَنَةٍ، حَتَّى يُقْضَى بَيْنَ الْعِبَادِ، فَيَرَى سَبِيلَهُ إِمَّا إِلَى الْجَنَّةِ، وَإِمَّا إِلَى النَّارِ»
قِيلَ: يَا رَسُولَ اللهِ، فَالْخَيْلُ؟ قَالَ: «الْخَيْلُ ثَلَاثَةٌ: هِيَ لِرَجُلٍ وِزْرٌ، وَهِيَ لِرَجُلٍ سِتْرٌ، وَهِيَ لِرَجُلٍ أَجْرٌ، فَأَمَّا الَّتِي هِيَ لَهُ وِزْرٌ، فَرَجُلٌ رَبَطَهَا رِيَاءً وَفَخْرًا وَنِوَاءً عَلَى أَهْلِ الْإِسْلَامِ، فَهِيَ لَهُ وِزْرٌ، وَأَمَّا الَّتِي هِيَ لَهُ سِتْرٌ، فَرَجُلٌ رَبَطَهَا فِي سَبِيلِ اللهِ، ثُمَّ لَمْ يَنْسَ حَقَّ اللهِ فِي ظُهُورِهَا وَلَا رِقَابِهَا، فَهِيَ لَهُ سِتْرٌ وَأَمَّا الَّتِي هِيَ لَهُ أَجْرٌ، فَرَجُلٌ رَبَطَهَا فِي سَبِيلِ اللهِ لِأَهْلِ الْإِسْلَامِ، فِي مَرْجٍ وَرَوْضَةٍ، فَمَا أَكَلَتْ مِنْ ذَلِكَ الْمَرْجِ، أَوِ الرَّوْضَةِ مِنْ شَيْءٍ، إِلَّا كُتِبَ لَهُ، عَدَدَ مَا أَكَلَتْ حَسَنَاتٌ، وَكُتِبَ لَهُ، عَدَدَ أَرْوَاثِهَا وَأَبْوَالِهَا، حَسَنَاتٌ، وَلَا تَقْطَعُ طِوَلَهَا فَاسْتَنَّتْ شَرَفًا، أَوْ شَرَفَيْنِ، إِلَّا كَتَبَ اللهُ لَهُ عَدَدَ آثَارِهَا وَأَرْوَاثِهَا حَسَنَاتٍ، وَلَا مَرَّ بِهَا صَاحِبُهَا عَلَى نَهْرٍ، فَشَرِبَتْ مِنْهُ وَلَا يُرِيدُ أَنْ يَسْقِيَهَا، إِلَّا كَتَبَ اللهُ لَهُ، عَدَدَ مَا شَرِبَتْ، حَسَنَاتٍ»
قِيلَ: يَا رَسُولَ اللهِ، فَالْحُمُرُ؟ قَالَ: «مَا أُنْزِلَ عَلَيَّ فِي الْحُمُرِ شَيْءٌ، إِلَّا هَذِهِ الْآيَةَ الْفَاذَّةُ الْجَامِعَةُ»: {فَمَنْ يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ خَيْرًا يَرَهُ، وَمَنْ يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ شَرًّا يَرَهُ} [الزلزلة: 8].
[صحيح] - [متفق عليه] - [صحيح مسلم: 987]
المزيــد ...
Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud ﷺ sa:
"Om någon äger guld eller silver men gör vad som är obligatoriskt med dem, så kommer dessa att smältas ner till plattor av eld på domedagen, och de kommer att hettas upp i helvetets eld. Sedan kommer hans sida, panna och rygg att brännmärkas med dem. Varje gång de svalnar kommer de att värmas upp igen under en dag vars längd är femtiotusen år, tills det dömts mellan människor, och han ser sin väg – antingen till paradiset eller till elden."
[Autentisk] - [Al-Bukhari och Muslim] - [Sahih Muslim - 987]
Profeten ﷺ klargör de olika typerna av egendom och konsekvenserna för dem som försummar att betala den obligatoriska allmosan för dem på domedagen, bland annat:
1. Guld och silver – och allt annat som faller inom samma kategori, likt handelstillgångar som är föremål för allmosa. Om ägaren inte har betalat dess rättmätiga andel i allmosa, kommer det på domedagen att smältas ner till plattor och upphettas i helvetets eld. Därefter kommer ägaren att brännmärkas med dessa plattor på sin sida, panna och rygg. Så snart plattorna svalnar, hettas de upp igen, och denna plåga fortsätter under hela domedagen, som varar i femtio tusen år, tills Allah har dömt mellan skapelsen och det fastställs om han hör till paradisets folk eller helvetets folk.
2. Kameler – Ägaren som inte ger deras rättmätiga allmosa, inklusive att låta de fattiga mjölka dem vid vattenkällorna, kommer att straffas genom att hans kameler återuppväcks i sitt mest fullvuxna och välmående tillstånd. Han kommer att kastas på en vidsträckt och platt mark, och kamelerna kommer att trampa på honom med sina hovar och bita honom med sina tänder. När den sista av dem har passerat över honom, kommer de första att återvända och detta upprepas kontinuerligt under hela domedagen, som varar i femtio tusen år, tills Allah har dömt mellan skapelsen och hans öde bestäms – antingen paradiset eller helvetet.
3. Kor och får – Om deras ägare försummar att betala allmosa, kommer de att återuppväckas i sitt mest fulltaliga och välmående tillstånd, utan att någon saknas. Han kommer att kastas på en vidsträckt och platt mark, och dessa djur kommer att stånga honom med sina horn och trampa på honom med sina klövar. De kommer att återkomma oavbrutet, där de första återvänder när de sista har passerat, och detta kommer att fortsätta under hela domedagen, som varar i femtio tusen år, tills Allah har dömt mellan skapelsen och hans öde bestäms – antingen paradiset eller helvetet.
4. Hästar – Profeten ﷺ delade in hästägare i tre kategorier:
En vars hästar leder till synd – Detta gäller en person som har hästar av högmod, skryt eller som ett vapen mot muslimer.
En vars hästar är en sköld – Detta gäller en person som avser att använda sina hästar i Allahs väg, men även tar hand om dem korrekt och fullgör deras rättigheter, såsom att utfodra dem och låta deras hingstar para sig.
En vars hästar leder till belöning – Detta gäller en person som skaffar hästar för att använda i Allahs väg och låter dem beta fritt i öppna marker. Varje tugga de äter skrivs ned som goda handlingar för honom, och även deras spillning och urin räknas som belöning. Om hästen springer och trampar med sina hovar, skrivs varje steg den tar ned som goda handlingar. Om den dricker ur en flod utan att ägaren ens tänkt på att vattna den, räknas varje droppe den dricker som en belöning för honom.
Sedan frågades han ﷺ om åsnor, faller de in i samma kategori som hästar?
Han svarade att ingen specifik lagstiftning hade uppenbarats om dem, utan att de omfattas av den generella regeln kring goda handlingar och synder i Surah al-Zalzalah: "Den som gör ens så lite som ett stoftkorns vikt av gott ska se det, och den som gör ens så lite som ett stoftkorns vikt av ont ska se det."
Detta innebär att den som använder dem på ett rättfärdigt sätt kommer att belönas, medan den som använder dem på ett syndigt sätt kommer att straffas, och denna generella princip berör alla handlingar.