+ -

عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رضي الله عنه أَنَّ رَسُولَ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ:
«مَنْ دَعَا إِلَى هُدًى كَانَ لَهُ مِنَ الْأَجْرِ مِثْلُ أُجُورِ مَنْ تَبِعَهُ، لَا يَنْقُصُ ذَلِكَ مِنْ أُجُورِهِمْ شَيْئًا، وَمَنْ دَعَا إِلَى ضَلَالَةٍ كَانَ عَلَيْهِ مِنَ الْإِثْمِ مِثْلُ آثَامِ مَنْ تَبِعَهُ، لَا يَنْقُصُ ذَلِكَ مِنْ آثَامِهِمْ شَيْئًا».

[صحيح] - [رواه مسلم] - [صحيح مسلم: 2674]
المزيــد ...

Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud ﷺ sa:
"Den som kallar till vägledning får samma belöning som den som tar efter honom, utan att det förringar deras belöningar det minsta. Och den som kallar till villfarelse får samma synd som den som tar efter honom, utan att det förringar deras synder det minsta."

[Autentisk] - [Återberättad av Muslim] - [Sahih Muslim - 2674]

Förklaring

Profeten ﷺ förklarar att den som i tal eller handling vägleder, hänvisar och uppmanar andra att följa den sanna och goda vägen, kommer att få samma belöning som den som tar efter honom, utan att det på något sätt förringar efterföljarens belöning. Och den som i tal eller handling kallar och hänvisar andra till att följa en falsk och ond väg, kommer att få samma synd som den som tar efter honom, utan att det minskar något från deras synder.

Översättning: Engelska Urdu Spanska Indonesiska Uiguriska Bengaliska Franska Turkiska Ryska Bosniska Singalesiska Indiska Kinesiska Persiska Vietnamesiska Tagalog Kurdiska Hausa Portugisiska Malayalam Telugu Swahili Thailändska Tyska Pashto Assyriska الأمهرية الهولندية الغوجاراتية Luqadda qer-qeesiya النيبالية Luqadda yuruuba الليتوانية الدرية الصربية الصومالية Luqadda kiniya ruwadiga الرومانية التشيكية Luqadda malgaashka Luqadda Oromaha Luqadda kinaadiga الأوكرانية
Visa översättningar

Vad vi kan lära oss från hadithen

  1. Förträffligheten i att kalla till vägledningen, oavsett om detta görs i en mindre eller större utsträckning. Den som kallar till det får samma belöning som personen som utför det, vilket är från Allahs otroliga godhet och perfekta generositet.
  2. Faran i att kalla till villfarelse, oavsett om det är i en mindre eller i en större utsträckning, eftersom den som kallar till det får samma synd som den som utför det.
  3. Vedergällningen är av samma sort som handlingen; den som kallar till gott får följaktligen belöningen av den som utför det, och den som kallar till ondska får följaktligen synden för den som utför den.
  4. En muslim måste vara försiktig så att andra inte tar honom som en förebild i att begå synder offentligt, eftersom han syndar när andra tar efter honom i det, även om han inte uppmanat dem att göra det.