عَنْ عَائِشَةَ رضي الله عنها قَالَتْ:
فَقَدْتُ رَسُولَ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَيْلَةً مِنَ الْفِرَاشِ فَالْتَمَسْتُهُ فَوَقَعَتْ يَدِي عَلَى بَطْنِ قَدَمَيْهِ وَهُوَ فِي الْمَسْجِدِ وَهُمَا مَنْصُوبَتَانِ، وَهُوَ يَقُولُ: «اللهُمَّ أَعُوذُ بِرِضَاكَ مِنْ سَخَطِكَ، وَبِمُعَافَاتِكَ مِنْ عُقُوبَتِكَ، وَأَعُوذُ بِكَ مِنْكَ لَا أُحْصِي ثَنَاءً عَلَيْكَ أَنْتَ كَمَا أَثْنَيْتَ عَلَى نَفْسِكَ».
المزيد
'A'ishah (må Allah vara nöjd med henne) sa:
"En natt märkte jag att Allahs sändebud ﷺ inte var i sängen, så jag började leta efter honom. Då rörde min hand hans fotsulor – han befann sig i bön och hans fötter var resta – och han sa: 'Allah! Jag söker skydd hos din belåtenhet från din vrede, hos din förlåtelse från ditt straff. Jag söker skydd hos dig från dig själv. Jag kan inte räkna ditt lov; du är på det vis som du har prisat dig själv.'"
