عَنْ أَنَسٍ رَضيَ اللهُ عنه قَالَ:
كَانَتْ عَامَّةُ وَصِيَّةِ رَسُولِ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حِينَ حَضَرَهُ الْمَوْتُ: «الصَّلَاةَ وَمَا مَلَكَتْ أَيْمَانُكُمْ، الصَّلَاةَ وَمَا مَلَكَتْ أَيْمَانُكُمْ»، حَتَّى جَعَلَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يُغَرْغِرُ بِهَا صَدْرُهُ، وَمَا يَكَادُ يُفِيضُ بِهَا لِسَانُهُ.
[صحيح] - [رواه النسائي في السنن الكبرى وابن ماجه] - [مسند أحمد: 12169]
المزيــد ...
Anas (må Allah vara nöjd med honom) berättade:
"Det som utgjorde kärnan i Allahs sändebuds ﷺ sista förmaning när döden närmade sig var: 'Bönen och dem som står under ert ansvar! Bönen och dem som står under ert ansvar!' Han fortsatte att upprepa detta, tills orden började stocka sig i hans bröst, och hans tunga knappt förmådde att uttala dem."
[Autentisk] - [رواه النسائي في الكبرى وابن ماجه] - [Musnad Ahmad - 12169]
Den huvudsakliga förmaningen som profeten ﷺ gav sitt samfund under dödskampen var att hålla fast vid bönen, att värna om den och inte försumma den. Samtidigt betonade han vikten av att uppfylla rättigheterna gentemot dem som stod under ens ansvar, såsom tjänare och slavar, och att behandla dem väl. Han upprepade denna uppmaning gång på gång, tills hans strupe började rossla och han knappt längre kunde få fram orden.