عن عَلِيٍّ قَالَ: إِنِّي كُنْتُ رَجُلًا إِذَا سَمِعْتُ مِنْ رَسُولِ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ حَدِيثًا نَفَعَنِي اللهُ مِنْهُ بِمَا شَاءَ أَنْ يَنْفَعَنِي بِهِ، وَإِذَا حَدَّثَنِي رَجُلٌ مِنْ أَصْحَابِهِ اسْتَحْلَفْتُهُ، فَإِذَا حَلَفَ لِي صَدَّقْتُهُ، وَإِنَّهُ حَدَّثَنِي أَبُو بَكْرٍ، وَصَدَقَ أَبُو بَكْرٍ، قَالَ: سَمِعْتُ رَسُولَ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ:
«مَا مِنْ رَجُلٍ يُذْنِبُ ذَنْبًا، ثُمَّ يَقُومُ فَيَتَطَهَّرُ، ثُمَّ يُصَلِّي، ثُمَّ يَسْتَغْفِرُ اللهَ، إِلَّا غَفَرَ اللهُ لَهُ»، ثُمَّ قَرَأَ هَذِهِ الْآيَةَ: {وَالَّذِينَ إِذَا فَعَلُوا فَاحِشَةً أَوْ ظَلَمُوا أَنْفُسَهُمْ ذَكَرُوا اللهَ فَاسْتَغْفَرُوا لِذُنُوبِهِمْ} [آل عمران: 135].
المزيد
'Ali berättade: "Jag är en sådan som, när jag hörde någon Hadith från Allahs sändebud ﷺ, brukade Allah gynna mig genom den på det sättet som han ville gynna mig. När någon bland hans ﷺ följeslagare rapporterade en Hadith för mig, brukade jag be honom svära vid Allah. Och om han svor gällande det, brukade jag tro honom. Abu Bakr berättade en Hadith för mig, och Abu Bakr talade sanning, sägandes att han hörde Allahs sändebud ﷺ säga:
'Det finns inte en person som begår en synd, sedan reser han sig upp och renar sig och ber, och därefter ber Allah om förlåtelse, utan att Allah förlåter honom.' Därefter läste han följande vers: 'De som, om de begår en skamlös handling eller gör orätt mot sig själva, minns Allah och ber honom om förlåtelse för sina synder' (3:135)."
