Hadith: ’Det kommer att uppstå prövningar. Ja, det kommer en prövning där den som håller sig stilla är bättre än den som rör sig, och den som rör sig i den är bättre än den som skyndar in

عَنْ عُثْمَانَ الشَّحَّامِ، قَالَ: انْطَلَقْتُ أَنَا وَفَرْقَدٌ السَّبَخِيُّ إِلَى مُسْلِمِ بْنِ أَبِي بَكْرَةَ وَهُوَ فِي أَرْضِهِ، فَدَخَلْنَا عَلَيْهِ فَقُلْنَا: هَلْ سَمِعْتَ أَبَاكَ يُحَدِّثُ فِي الْفِتَنِ حَدِيثًا؟ قَالَ: نَعَمْ، سَمِعْتُ أَبَا بَكْرَةَ رضي الله عنه يُحَدِّثُ، قَالَ: قَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ:
«إِنَّهَا سَتَكُونُ فِتَنٌ، أَلَا ثُمَّ تَكُونُ فِتْنَةٌ الْقَاعِدُ فِيهَا خَيْرٌ مِنَ الْمَاشِي فِيهَا، وَالْمَاشِي فِيهَا خَيْرٌ مِنَ السَّاعِي إِلَيْهَا، أَلَا فَإِذَا نَزَلَتْ أَوْ وَقَعَتْ فَمَنْ كَانَ لَهُ إِبِلٌ فَلْيَلْحَقْ بِإِبِلِهِ، وَمَنْ كَانَتْ لَهُ غَنَمٌ فَلْيَلْحَقْ بِغَنَمِهِ، وَمَنْ كَانَتْ لَهُ أَرْضٌ فَلْيَلْحَقْ بِأَرْضِهِ»، قَالَ فَقَالَ رَجُلٌ: يَا رَسُولَ اللهِ أَرَأَيْتَ مَنْ لَمْ يَكُنْ لَهُ إِبِلٌ وَلَا غَنَمٌ وَلَا أَرْضٌ؟ قَالَ: «يَعْمِدُ إِلَى سَيْفِهِ فَيَدُقُّ عَلَى حَدِّهِ بِحَجَرٍ، ثُمَّ لِيَنْجُ إِنِ اسْتَطَاعَ النَّجَاءَ، اللهُمَّ هَلْ بَلَّغْتُ؟ اللهُمَّ هَلْ بَلَّغْتُ؟ اللهُمَّ هَلْ بَلَّغْتُ؟»، قَالَ: فَقَالَ رَجُلٌ: يَا رَسُولَ اللهِ أَرَأَيْتَ إِنْ أُكْرِهْتُ حَتَّى يُنْطَلَقَ بِي إِلَى أَحَدِ الصَّفَّيْنِ، أَوْ إِحْدَى الْفِئَتَيْنِ، فَضَرَبَنِي رَجُلٌ بِسَيْفِهِ، أَوْ يَجِيءُ سَهْمٌ فَيَقْتُلُنِي؟ قَالَ: «يَبُوءُ بِإِثْمِهِ وَإِثْمِكَ، وَيَكُونُ مِنْ أَصْحَابِ النَّارِ».
[صحيح] - [رواه مسلم] - [صحيح مسلم: 2887]

'Uthman al-Shahham berättade att han och Farqad as-Sabakhi begav sig till Muslim ibn Abi Bakrah medan han var ute på sin mark. Vi gick in till honom och sa: ”Har du hört din far berätta någon Hadith om prövningarna?” Han svarade: ”Ja, jag hörde Abu Bakrah (må Allah vara nöjd med honom) berätta att Allahs sändebud ﷺ sa:
’Det kommer att uppstå prövningar. Ja, det kommer en prövning där den som håller sig stilla är bättre än den som rör sig, och den som rör sig i den är bättre än den som skyndar in. När den väl bryter ut, ska den som har kameler hålla sig till sina kameler, den som har får ska hålla sig till sina får, och den som har jord ska hålla sig till sin jord.’ En man frågade: ’Allahs sändebud, hur är det med den som varken har kameler, får eller jord?’ Han svarade: ’Han ska ta sitt svärd och slå sönder dess egg med en sten, och därefter försöka rädda sig om han kan.’ Sedan sa han ﷺ tre gånger: ’Allah! Har jag förmedlat? Allah! Har jag förmedlat? Allah! Har jag förmedlat?’ Då sa en man: ’Allahs sändebud, hur är det om jag tvingas och förs till den ena av de två sidorna, eller den ena av de två grupperna, och någon slår mig med sitt svärd, eller en pil kommer och dödar mig?’ Han svarade: ’Den som gör det bär både sin egen synd och din synd, och han kommer att tillhöra eldens folk.’”
[Autentisk] - [Återberättad av Muslim] - [Sahih Muslim - 2887]

Förklaring

'Uthman al-Shahham och Farqad as-Sabakhi frågade Muslim, son till den ädle följeslagaren Abu Bakrah (må Allah vara nöjd med honom): ”Har du hört din far återge någon Hadith från Profeten ﷺ om prövningar och strider som uppstår mellan muslimer?” Han svarade ja, och berättade att Profeten ﷺ informerade om att det, efter hans bortgång, skulle uppstå prövningar. I dessa prövningar är den som sitter stilla och håller sig undan bättre än den som rör sig i dem utan att söka dem, och den som rör sig i dem är bättre än den som skyndar mot dem, söker upp dem och deltar i dem. Därefter vägledde Profeten ﷺ den som lever när prövningen bryter ut och drabbar hans tid, och som har möjlighet att finna någonstans att fly till, att ta sin tillflykt dit. Den som har kameler, som betar ska hålla sig till sina kameler, den som har får ska hålla sig till sina får, och den som har mark och odling ska hålla sig till sin mark. En man frågade då: ”Allahs sändebud, hur är det med den som inte har vare sig kameler, får eller mark?” Han svarade: ”Han ska ta sitt vapen och slå sönder det och göra det obrukbart, och därefter fly och rädda sig själv och sina barn, om han förmår att undkomma.” Sedan tog Profeten ﷺ Allah till vittne tre gånger och sa: ”Allah! Har jag förmedlat? Allah! Har jag förmedlat? Allah! Har jag förmedlat?” Då sa en man: ”Allahs sändebud, hur är det om jag tvingas att delta och förs till den ena av de två leden, eller den ena av de två grupperna, och en man slår mig med sitt svärd, eller en pil kommer och dödar mig?” Han svarade: ”Han återvänder med sin egen synd och din synd, och han kommer på domedagen att tillhöra eldens folk.”

Vad vi kan lära oss från hadithen

1. Hadithen informerar om att prövningar kommer att inträffa, i syfte att varna för dem och för att människor ska vara förberedda, inte ge sig in i dem, utan be Allah om tålamod och räddning från deras ondska.
2. Al-Nawawi sa om Profetens ﷺ ord: ”Den som sitter stilla i den är bättre än den som står i den”, och vidare: "Detta uttrycker hur allvarlig och farlig prövningen är, uppmanar till att undvika den och fly från den, och att dess skadlighet står i proportion till hur mycket man engagerar sig i den."
3. Al-Nawawi sa också: "Den som tvingas att befinna sig där strid och prövning pågår bär ingen synd för själva närvaron. Men att döda någon är aldrig tillåtet, även under tvång. Den som dödar under tvång har syndat, enligt alla lärda."
4. Ibn Hajar sa: "Andra lärda har menat att om en grupp gör uppror mot ledaren, vägrar fullgöra sin plikt och inleder strid, då är det obligatoriskt att bekämpa den gruppen. Likaså om två grupper strider mot varandra, är det obligatoriskt för varje kapabel person att ingripa, hålla gruppen som gör fel tillbaka och bistå den som har rätt. Detta är majoritetens uppfattning. Andra har gjort åtskillnad och sagt att varje strid mellan två muslimska grupper, där det saknas en samlande ledare är förbjuden, och att Haditherna i detta och liknande ämnen ska förstås utifrån detta."
5. Al-Nawawi sa vidare: "De lärda har varit oeniga om strid när det sker prövningar. En grupp menade att man inte ska strida när det sker prövningar mellan muslimerna, även om de tränger sig in i ens hem och försöker döda en, får då inte försvara sig, eftersom angriparen handlar utifrån en felaktig tolkning av den islamiska lagen. Detta var Abu Bakrahs uppfattning, liksom andras. Ibn 'Umar, 'Imran ibn Husayn och andra ansåg att man inte ska delta i prövningarna, men om man avser att försvara sig själv är tillåtet. Dessa två uppfattningar är överens om att man inte ska ge sig in i prövningarna som sker bland muslimerna.
6. Majoriteten av följeslagarna, deras studenter och de flesta av islams lärda ansåg däremot att man måste bistå den som har rätt i prövningarna och stå vid hans sida genom att bekämpa de orättfärdiga, i enlighet med Allahs ord: ”Bekämpa den grupp som gör uppror tills den återvänder till Allahs befallning.” Detta är den korrekta uppfattningen. Haditherna tolkas som att de hänvisar till någon som ännu inte kunnat urskilja vem som har rätt, eller situationer där två orättfärdiga grupper strider utan giltig tolkning för någon av dem.