Hadith: Det bästa sättet att söka förlåtelse

عَنْ شَدَّادِ بْنِ أَوْسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ:
«سَيِّدُ الِاسْتِغْفَارِ أَنْ تَقُولَ: اللَّهُمَّ أَنْتَ رَبِّي لاَ إِلَهَ إِلَّا أَنْتَ، خَلَقْتَنِي وَأَنَا عَبْدُكَ، وَأَنَا عَلَى عَهْدِكَ وَوَعْدِكَ مَا اسْتَطَعْتُ، أَعُوذُ بِكَ مِنْ شَرِّ مَا صَنَعْتُ، أَبُوءُ لَكَ بِنِعْمَتِكَ عَلَيَّ، وَأَبُوءُ لَكَ بِذَنْبِي فَاغْفِرْ لِي، فَإِنَّهُ لاَ يَغْفِرُ الذُّنُوبَ إِلَّا أَنْتَ» قَالَ: «وَمَنْ قَالَهَا مِنَ النَّهَارِ مُوقِنًا بِهَا، فَمَاتَ مِنْ يَوْمِهِ قَبْلَ أَنْ يُمْسِيَ، فَهُوَ مِنْ أَهْلِ الجَنَّةِ، وَمَنْ قَالَهَا مِنَ اللَّيْلِ وَهُوَ مُوقِنٌ بِهَا، فَمَاتَ قَبْلَ أَنْ يُصْبِحَ، فَهُوَ مِنْ أَهْلِ الجَنَّةِ».
[صحيح] - [رواه البخاري] - [صحيح البخاري: 6306]

Shaddad bin Aws (må Allah vara nöjd med honom) berättade att profeten ﷺ sa:
"Det bästa sättet att söka förlåtelse är genom att säga: 'Allahumma anta Rabbi la ilaha illa ant, khalaqtani wa ana 'abduk, wa ana 'ala 'ahdika wa wa'dika mas-tata't, a'udhu bika min sharri ma sana't, abu'u laka bini'matika 'alayy, wa abu'u bidhanbi, faghfir li fa innahu la yaghfirudh-dhunuba illa ant' (Allah! Du är min Herre. Det finns ingen sann gud utom du. Du har skapat mig och jag är din tjänare. Jag fullgör min plikt [gentemot dig] i hopp om belöning, enligt min förmåga. Jag söker skydd hos dig för det onda jag gjort. Jag erkänner dina välsignelser över mig och jag erkänner mina synder. Förlåt mig, för sannerligen förlåter ingen synder förutom du).' Han sa: 'Den som säger detta under dagen med övertygelse, och dör under den dagen innan han trätt in i eftermiddagen, kommer att vara bland paradisets invånare. Den som säger detta under natten med övertygelse, och dör innan han trätt in i morgonen, kommer att vara bland paradisets invånare."
[Autentisk] - [Återberättad av al-Bukhari] - [Sahih al-Bukhari - 6306]

Förklaring

Profeten ﷺ berättar att det förekommer olika formuleringar för att söka förlåtelse, och det bästa och mest överlägsna sättet att söka förlåtelse genom är att tjänaren säger: "Allahumma anta Rabbi la ilaha illa ant, khalaqtani wa ana 'abduk, wa ana 'ala 'ahdika wa wa'dika mas-tata't, a'udhu bika min sharri ma sana't, abu'u laka bini'matika 'alayy, wa abu'u bidhanbi, faghfir li fa innahu la yaghfirudh-dhunuba illa ant" (Allah! Du är min Herre. Det finns ingen sann gud utom du. Du har skapat mig och jag är din tjänare. Jag fullgör min plikt [gentemot dig] i hopp om belöning, enligt min förmåga. Jag söker skydd hos dig för det onda jag gjort. Jag erkänner dina välsignelser över mig och jag erkänner mina synder. Förlåt mig därför, för sannerligen förlåter ingen synder förutom du)." Tjänaren bekräftar följaktligen sin tro på monoteism och Allahs enhet inledningsvis, och att Allah är hans Skapare och Gud, som ensam förtjänar dyrkan. Han bekräftar även att han ska uppfylla det löftet han gav till Allah då han lovade att tro på honom och lyda honom, så gott som han kan, eftersom tjänaren inte kan tillämpa allt Allah beordrat honom att göra, eller tacka Allah för alla välsignelser han har skänkt. Och att tjänaren vänder sig till honom och söker hans skydd från allt det dåliga som tjänaren utfört. Han bekräftar och intygar om de välsignelser Allah har skänkt honom, och bekräftar och intygar om sina synder och tillkortakommanden. Efter att han sökt sig till Allah på detta vis, ber han om sin Herres förlåtelse och att han ska skyla hans synder och att han genom sin förlåtelse, vänlighet och nåd skonar honom de onda konsekvenser synderna medför, eftersom ingen förlåter synd utom han. Profeten ﷺ berättade sedan att detta ska sägas under morgon och kväll, eftersom den som säger det på morgonen, mellan soluppgång och zenit, med övertygelse om dess betydelse och tror på det och dör därefter, kommer att träda in i paradiset. Och den som säger detta under natten, mellan solnedgång fram till innan solens uppgång, och dör därefter, kommer att träda in i paradiset.